GamlaBjörkäng

Björkängs Villa & Stugägare förening

Björkäng förra seklet, klicka på en bild så ser du den i rätt storlek

Ett reportage i Hallands Nyheter 27 Juli 2005 om Yngve Nilsson i Smedsgård


76-årige Yngve Nilsson har tillbringat hela sitt liv i Björkäng

Under några dagar i juli lämnade Hallands Nyheter centrala Varberg och styrde åt norr, söder, öst och väst. Där träffade vi byprofilerna i fyra orter som tog oss med på en guidad tur runt sin bygd. I dag börjar färden i Björkäng. Campingen är stoltheten, restaurangen samlingsplatsen. Men någon kändis, det finns det nog inte. Yngve Nilsson har tillbringat nästan åtta decennier i Björkäng. Hallands Nyheter har följt med honom på en tur runt den stillsamma sommarorten

.Nära vägen ner mot Björkängs camping, intill en faluröd bondgård, ligger ett grått trähus. Smedsgård är namnet på stället där pensionerade lantbrukaren Yngve Nilsson, 76, har bott i hela sitt liv.


- Det finns ingen som har bott i Björkäng lika länge som jag, säger han.


Vi sätter oss i bilen och följer med Yngve Nilsson på en tur runt Björkäng. Genom åren har han sett sin hemort förändras, från ett område med ett dussin aktiva lantbruk, till en utpräglad sommarort.


- Förr födde jordbruken många familjer här omkring. I dag är det inte lönsamt med små enheter längre, säger han.


Numera finns det tre lantbruk i Björkäng. Enligt Yngve Nilsson har de som finns kvar klarat sig genom att de har större enheter att bruka.


- Som mina grannar, säger Yngve och pekar bortom fälten. De är två lantbrukare som har gått ihop. Nu har de över 200 kor tillsammans.


Själv har Yngve Nilsson ett långt arbetsliv som lantbrukare bakom sig. På Smedsgård fanns både smågrisar och ett tiotal kor, och familjen odlade även grönsaker.


- Här omkring är det sandjord. Det blir goda potatisar och morötter, men det kräver mycket regn, säger han.


Ingen av Yngve Nilssons tre barn ville ta över verksamheten, så för drygt tio år sedan lade han ner och sålde det mesta av marken till campingen. Det händer att han saknar lantbrukarlivet.


- Men häromkring kallas jag fortfarande för "bonnen", säger han.


Vid årsskiftet bodde det 241 personer i Björkäng med omnejd. Sommargästerna har dominerat i många år nu. Innan vi svänger in mot campingen visar Yngve Nilsson några svartvita fotografier från 1938, då markägaren Carl Björkman byggde de första stugorna för uthyrning här. Idag står sommarhusen tätt i området.


- Det är enna himla priser på de här stugorna, säkert över en miljon, säger han.


Campingen är Björkängs hjärta. Med den kommer liv och rörelse, och om somrarna finns här Björkängs enda affär och restaurang. Yngve Nilsson har en viss stolthet i rösten när han pratar om hur välskött campingområdet är.


- Många pensionärer kommer hit och bor ända till september. Och det är många barnfamiljer som återkommer varje år.


Även om campingen ökar pulsen i Björkäng om somrarna var det nog mer liv här förr, menar Yngve Nilsson. Vi passerar snart det gamla motellet, som i dag omges av en tom parkering.


- För 20 år sedan, innan motellet flyttade till Himle, var här en väldigt livlig trafik. Nu är det köpt av Leif Svenssons sallader, säger han.


Det knastrar under däcken när vi kör av från gamla E6:an. Grusvägen klyver genom ett landskap av sädesfält och lysande gul raps, och tar oss efter någon minut till Ledsgårds skola. De höga popplarna som omger Björkängs gamla skolhus var bara något mindre när Yngve Nilsson var folkskoleelev här, för sisådär 65 år sedan. Han pekar upp mot fönsten på den gula träbyggnadens andra våning.


- Där bodde han, skolmagister Lönnegren. Han var en av de första i Björkäng som skaffade bil, minns jag.


Det var längesedan skolverksamheten i byggnaden lades ner. Troligtvis på 1950-talet, tror Yngve Nilsson.


- Det var visst barnkolonier här i några år, men det var nog inte vidare lönsamt. Sedan var det någon som ville göra ett sånt där behandlingshem också, men med det vet jag inte hur det gick.


Annars vet Yngve Nilsson det mesta om hur det ligger till, och tidigare varit, med byggnader och människor i Björkäng. Han har något att säga om det mesta som vi passerar. I huset som har en nyckelhålsformad entré bor en Göteborgsfamilj. Lite längre bort bor två poliser som driver en hästgård.


- Och han som bodde här förut ägde Ragnars kiosk i Tvååker.


Ett stenkast från vägen ligger en rödvit huslänga som Yngve Nilsson kallar "Gamla föreningshuset". Nu bor det sommargäster här, men huset var länge Björkängs samlingsplats.


- På 1930- och 1940 talet var det mycket festligheter här. Gymnastikföreningen var livlig och ordnade många aktiviteter. Min fru Anna-Lisa kommer från Tvååker, och hon åkte ofta till Föreningshuset på den tiden.


Medan vi kör tillbaka mot Smedsgård förklarar Yngve Nilsson vad som har fått honom att stanna i Björkäng hela livet.


- Varför skulle jag vilja bo någon annanstans? Detta är ju västkustens pärla, säger han.


ULRIKA ERNSTRÖM

0340-62 91 35

ulrika.ernstrom@hn.se